”Varför det?”

Det finns något både uppfriskande och utmanande när en ung människa; ett barn, ett barnbarn, ställer den frågan. För så fungerar ju barn, de vill helst ha en begriplig och acceptabel förklaring till varför de ska följa en uppmaning. De flesta av oss har väl någon gång blivit utsatta för ett barns envisa ifrågasättande. Har du det, då vet du dessutom att barnet sällan nöjer sig med första bästa svar. Frågan ”varför det” upprepas helt enkelt tills vi lyckas prestera ett svar som är godtagbart i deras värld. Redan som barn behöver vi med andra ord motiv och motivation!

Det här med motivation och drivkrafter har länge intresserat mig. Inte minst när det gäller mitt eget yrkesliv. Vad motiverade mig att lämna musiken för juridiken? Hur motiverade jag beslutet att lämna juridiken för teatern?

Helt enkelt: Varför det?

Forskarna skiljer på yttre och inre motivation. Som exempel på yttre motivation i arbetslivet lyfter man fram sådant som högre lön, beröm och möjligheter till befordran, faktorer med högst konkret betydelse för oss alla. Den inre motivationen låter sig däremot inte definieras lika lätt. Om det hade varit möjligt att kartlägga allas våra inre motiv till de yrkesval vi gjort i livet, skulle den bilden troligtvis bli både spretig och svårtolkad. Men återigen enligt forskarna, så skulle det vara fullt möjligt att hitta en springande punkt, en gemensam nämnare: Lusten att få veta och ta reda på, lusten att skapa eller prestera och lusten att uppleva.

Lust, nyfikenhet. Vem vill inte känna sig motiverad av det?! Ändå glömmer vi många gånger bort att reflektera över vad det är som motiverar och driver oss. Kanske skulle vi oftare, precis som barnet, ställa oss själva frågan ”varför gör jag det jag gör” och påminna oss själva om svaret på den frågan. I våra verksamheter finns ett stort utrymme för lusten att veta, skapa, prestera och uppleva. Är det därför du gör det du gör?

Max

PS Här har ni en länk till ett tankeväckande resonemang på temat Varför. DS